The best was yet to come

När våra blickar gång på gång möts, smälter mitt hjärta.


Alla pratar om den rätte, den man är menad för. Menad att älska, menad att dela sin kärlek med, föralltid.
Finns det en rätte för alla?
Och vad händer om man inte finner denne person? Han/hon kanske bor på andra sidan jordklotet, nånstans där du aldrig kommer vara. Och vad gäller de som trott sig funnit den rätta, varit helt säker på det, men sedan blivit dumpad, helt plötsligt. De som dör i ensamhet och aldrig kommit över honom/henne.
Var det inte menat då?
Fanns din själsfrände därute någonstans, medan du trodde att du funnit honom/henne i någon helt annan?

Igår var en bra dag, faktiskt.
Jag och Amelie hejade (skrek och tjoade, pulsen måste varit uppe i 340 eller nåt) på våra pojkar i Benknäckargänget på innebandyturneringen. De kom tvåa, till och med. Och var jävligt duktiga.
Bra sällskap = bra kväll.

För en gångs skull känns Ötå inte lika grått som det brukar göra.
Kanske är det min inställning som fallit på plats, kanske har jag varit så van vid att tycka det.
Jag vet inte. Men det känns bra.


Bryan Adams - the best was yet to come



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0